ingridmia.blogg.se

Gjorde amerikanska pannkakor till frullelunch med en fin vän.

Känslan av misslyckande och att vara en hopplös själ.

Vad och vem jag är mest rädd för?

Mig själv.

Borstat ut mitt hår, som jag får göra lite då och då eftersom det blir alltför ihoptråcklat efter en tid. Livet som rufsig I guess.

Fortfarande sjuk. Det har bara blivit värre. Snuvig, hostig, kall, ont i halsen, snurrig, yr, dimmig i huvudet och har känslan av att bara vela falla ihop på marken som en sloken, trött vovve och bara ligga där tills allt får lite färg igen. Plugget blir bara mer och mer och det hjälper verkligen inte att vara sjuk. Missade föreläsningen idag pga mår äckligt dåligt. Hoppas jag mår bättre imorgon. Känns inte alls bra att missa föreläsningar. Vet ju dock att jag måste bli frisk om jag någonsin ska orka. En fin grej är dock att vi börjat med nästa bok i litteraturdelkursen. En bok av Friedrich Dürrenmatt, der Besuch der alten Dame. Det är ett teaterstycke och jag ser mycket fram emot att läsa den och göra en presentation på den. Har ju läst Dürrenmatts der Richter und sein Henker innan och tyckte om den. Så det här ska nog bli bra.
Om jag bara lyckas hitta något nässpray som fungerar på min lilla näsa. Att vara efter i plugget pga sjukdom är inte kul. Kämpakämpakämpa. Nu ska jag försöka läsa några av de himlans många paragrafer i grammatikboken som måste läsas. Bu.

Trötta, snurriga hälsningar och kramar från Mia

Det snöregnar i Freiburg. Det är kallt igen och ska tydligen bli ännu kallare under veckan. Och jag har gått och blivit dunderförkyld. Det får man inte bli. Finns inte tid. Så mycket plugg och så mycket som ska göras. Orkar inte någonting. Det enda jag ser framför mig är ett stort moln och huvudet är bara dimmigt. Allt jag vill är att krypa ner i pyjamas, trä på mig flera omgångar myssockar, omvirad i massa filtar och täcken och mysa med en kopp varm choklad hemma i soffan hos mina föräldrar framför tv:n med taxen bredvid mig. Hur underbart hade inte det varit?

Mvh,
Sjukling

Igår traskade jag upp till min hyresvärd med 690 euro och ett påskrivet kontrakt. Betalade dipositionen på 300 euro, hyran för januari på 130 euro och hyran för februari på 260 euro. Mycket pengar det där. Känns så konstigt när man ser så mycket pengar försvinna rakt ur handen på en.

Tak över huvudet och täcke över benen är i alla fall säkrat ännu en månad till.

Gårdagens mängder av folk på stadens gator är ett minne blott. Staden vaggar nu stilla. Det är tyst. Det är söndag. Allt är stängt utom fiken och restaurangerna. Tycker det är något extra fint med denna dagen på veckan här. Det finns ingen chans att hitta en öppen mataffär. Allt är verkligen i vila. Det är som att hela staden tar en paus på en och samma gång. Allt saktar ner. Alla gör sig redo för att kämpa sig igenom en ny vecka. Själv sitter jag, som en och annan stammis, på Starbucks och ska försöka läsa Thomas Manns Der Erwählte. Ack, sån svår tyska. Tack gode värld för kaffe. Vad hade jag gjort utan det?

Idag är det alltså söndag och februari har dragit igång snabbt. Kan inte riktigt förstå att jag har bott här i mer än två veckor.