ingridmia.blogg.se

jag skriver. men klickar på delete. 

jag tänker. ja, jag tänker alldeles för mycket. mest på kärlek. eller den där pojken, ni vet. som man så gärna drömmer om varje minut man kan. kanke har det med årstiden att göra. kanske har det med den där kramen att göra. jag vet inte och jag är förrvirrad. jag är förrvirrad, blind, förtrollad, vilsen, svag och lite hjälplös. men samtidigt som det kanske verkar lite hemskt och lite väl mörkt kan jag inte låta bli att faktiskt vela känna såhär. även om jag vet att det är ömöjligt. någon form av uppfyllelse av det jag tänker på, det går ej och det vet jag. men så är det väl, ibland. tills något annat dyker upp och än en gång begraver mina drömmar. och så fortsätter det.

 

är jag dömd att bara få leva i mina drömmar? att aldrig få uppleva de utanför mitt huvud?

Igår satt jag och tänkte. Jag utbildar mig, på riktigt.Jag är tjugo år gammal och är inne på mitt andra år vid universitetet. Jag har studerat tyska i ett år på akademisk nivå och nu studerar jag idéhistoria. Inte för att jag studerar ett program, men både tyska och idéhistoria ingår i min utbildningsplan. Så det är ju utbildning. En del av min långa, långa utbildning som även innefattar allt runt omkring universitetet. Resor. Jobb. Allt är som en enda stor utbildning. Om jag hade fått välja, hade jag nog pluggat hela livet vid universitetet. Läsa allt jag vill läsa. Genusvetenskap, filosofi, konst, litteratur, poesi, ännu mer språk, ännu mer idéhistoria (vilket jag kommer läsa nästa termin också) och allt roligt som finns. Hade velat ha oändligt med tid för CSN. Men det går ju ej, man måste begränsa sig. Efter nästa termin ligger min fokus på att hitta jobb. Om det nu blir i Stockholm, Lund, Tyskland eller Liverpool, det vet jag ej. Efter det ska jag resa, ja det ska jag. Jag vill till Sydamerika främst. Och någon gång efter det ligger det i planen att jag ska studera till marinbiolog i Canada och sedan ta min doktor i Neapel. 

Visst låter allt väldigt hugget i sten, planerat och bestämt? Men så är ej fallet. Visst har jag min plan, men det fina ligger däri, att jag alltid kan ändra mig. Jag måste inte bli marinbiolog om jag inte känner för det senare. 

Kan inte låta bli att uppskatta, värdera och omfamna denna lycka vi har att kunna studera, välja och vraka på detta sätt. Tänk så hemskt det är i andra länder. Men här sitter jag, som så många andra, och har allt, eller kan i varje fall få allt. Nästan. 

Jag vet. Jag är onekligen sämst på att uppdatera. Men jag använder ursäkten av tenta, stress och allmänt flängande. Förra veckan var hemsk. Tentan och plugget inför drog musten ur mig. Han inte tänka på något annat än renässansen och den vetenskapliga revolutionen. Men nu är det över och jag kan äntligen andas. Spenderade lördagen til måndagen hos mamma, pappa och taxen i Halmstad. Det var välbehövligt och fint. Ville så gärna sno med mig taxen hem till Lund. Den lilla krabaten är min värld. Tillbaks i Lund är jag i alla fall och delkurs tre är påbörjad. Betyder alltså att nästa tenta är på upptåg. Men än så länge tar jag det lugnt och stressar inte över något. Ska bara vara.

I lördes såg jag The Royal Concept en sista gång innan de for iväg till Nordamerika för sin turné. Det var himlans fint och längtar lite tills de kommer tillbaka så jag kan se de igen, hehe. 

 

Veckan bjuder annars på lite plugg, pub, öl, spelning, middag och allmänt gos. Idag tänker jag på farfar. Bara på farfar.

 

Kram.