ingridmia.blogg.se

Det är torsdag idag. Vi hade seminarium om Platons Symposium. Jag har varit i Malmö. Spenderat pengar jag inte har. Pengar det känns som jag aldrig kommer att ha. Men unnade mig. För jag är trots allt snart inte en oskyldig tonåring längre. 

På tåget hem frågade konduktören hur gammal jag var. Jag svarade lite förvånat att jag är nitton år gammal. Han ville se mitt id, och inte säger jag emot. Han kollade på id:t, kollade på mig. Jo, det stämde. Han sa grattis i förskott och påminde mig, väldigt lugnt, att om bara några dagar så är jag vuxen. Underförstått alltså, betala vuxenbiljett. Plötsligt kändes det inte lika roligt att fylla tjugo år längre. Men positivt tar jag denna händelse i det faktum att han ju faktiskt tvivlade på att jag var under tjugo och ville kolla. Detta värderar jag eftersom jag oftast får visa id för att jag ser så liten och ung ut, eller att folk ofta tror att jag är mycket yngre än jag egentligen är. Så det var ju kul. Och jag kunde ju verkligen inte kliva ut på perrongen utan att le för mig själv.

 

Jag blir alltså tjugo år gammal på måndag. Tjugo år. Vad ska det betyda? Är jag vuxen då? Är jag inte vuxen nu? Jag som känner mig som både vuxen, ungdom och barn. Tänker aldrig sluta känna så. Oavsett vad det står på pappret, vad jag måste köpa för biljett och hur gammal jag är. Jag kommer för alltid vara den jag är inombords. Gammal och ung på en och samma gång. För ibland känner jag mig rent ut sagt som en pensionär. Vilket är vackert.

Så hur firas mina tjugo år? Ja, på söndag är det släktkalas. Hemma hos mig. Vilket ska bli så himla mysigt. Men annars tänkte jag inte lägga så mycket vikt på det. En tjugoårsfest senare i terminen, ja. Det känns oundvikligt och det är ju kul med fest. Men mest ser jag fram emot att åka till Liverpool. Endast en vecka kvar nu. Ser i sanningens ord mer fram emot denna resa, än min egna födelsedag. Men det kanske inte är så konstigt. En av mina drömmar blir verklighet. Eller ja, verklig på ett sådant sätt, så att man kan benämna det med begreppet verklighet. Men nu ska jag inte, för er skull, gå in på några djupare filosofiska tankar om just verkligheten. För då kommer jag aldrig sluta skriva.

Men detta är dagsläget. Jag mår bra. Bättre än på så himla länge. Allt rullar på. Och imorgon har jag inflyttningsfest. Har inte festat på, ja, Sokrates vet hur länge, och det ska bli fantastiskt roligt.