ingridmia.blogg.se

Jag kan inte låta bli att bli totalt, hopplöst och fantastiskt fångad av sokratesbilden vår käre Platon ger. Var jag än är, sitter, gör och läser. Så fylls mitt huvud med det enda. Med alla dessa ärofulla och suddiga tankar. Vill inte att tiden vi läser om de gamla grekerna tar slut. De är så djupt intressanta och inspirerande.

Ifall jag hade levt samtida med denna Sokrates och denna Platon. Då hade jag utan tvekan velat vara deras vän och ta del av deras dåtida visdom (liksom nutida) visdom, kärlek. Deras kloka ord. Deras skönhet. Bara att vara i deras närhet. Ta del av detta gudomliga, diffusa och flummiga. Det är ju så vackert.

 

Så nu sitter jag ju här. Läser om Sokrates och Platon och är allmänt kär i min kurslitteratur. Jag tror inte en söndag kan börja bättre än såhär.