Nu är jag äntligen i saknade, underbara London. Kom hit i tisdes, spenderade en natt på Heathrow och sedan åkte jag hem till min fina vän jag bor hos. Har sovit som ett barn inatt, men det kanske man gör automatiskt efter att ha varit vaken i ungefär 43 timmar.
Fick kaffe på sängen när jag vaknade och åt kaviaräggtoast till frukost. Underbart. Älskar att vara tillbaka i denna stad. Äntligen är jag här igen och allt är så fint.
Prag var helt fantastiskt roligt och åh vad jag gillar den staden! Det var så vackert och vi hade så himla kul!
har snart packat klart. ska bara försöka trycka ner en handduk (som håller på att torka), en tjocketröja och sen dubbelkolla lite. har varit och är så studsig, resfebrig, pirrig och pepp att jag är yr. eller inte så mycket studsig längre. blev trött. ska ta en onödigt tidig buss imorgon till stan och hauptbahnhof för vill säkert komma i tid och även hinna posta ett vykort och dricka en kaffe. det är det värt att åka tidigare för. imorgon 7:56 går tåget som tar oss mot vackra prag. på tisdag flyger jag vidare till london och den 31e åker jag tillbaks till freiburg. så himla underbart och kul det ska bli!
ska försöka uppdatera under resans gång men annars, ha det awzum för det ska jag också!!!!!!!! KRAMMMMM
Tre dagar kvar till Prag & London. Jag har himlans mycket resfeber. Läskigt nog har jag aldrig riktigt haft det på detta viset innan. Igårnatt somnade jag inte förrän sex-sju på morgonen. Låg bara och tänkte på att allt ska gå ihop, att jag ska hamna rätt, hitta till flygplatser och tåg, att inte fastna i Basel på vägen hem till Freiburg. Så mycket som snurrar runt i huvudet.
Det är väldigt mycket söndag i luften. Det regnar och allt känns fortfarande mycket ynkligt och ensamt.
Pratade en lång stund med min fina mamma på telefon och åh så skönt och härligt. Gjorde allting så mycket bättre. Bara att få höra en trygg och saknad röst.
Imorgon är det måndag igen. Tiden går ofattbart snabbt och det skrämmer mig samtidigt som det omfamnar mig magiskt. Konstigt det dära med blandade känslor.
Om tolv dagar åker jag till Prag och London. Om åttiotvå dagar flyttar jag härifrån. Hur ska man hinna med allt??
Jag bor i en stad med över tvåhundratusen invånare som myllrar fram på gatorna men just nu känner jag mig mest ynklig och ensam strosandes utan mål. Jag har ständigt folk omkring mig men ändå känns det så tomt. Förmodligen är det något som trycker på mitt mentala. Ångest, saknad efter trygghet, hemkänsla, nära och kära. Bristen på kramar. på lugnande, betryggande röster. på att allmänt känna sig trygg och bekväm.
det kanske bara är en sådan dag. eller två. eller så är det något mycket värre som börjar bubbla upp.
Det är så soligt, varmt och underbart. Våren är verkligen här. Jag har bara en tjocketröja och min tunna vårjacka uppknäppt över. Hade förmodligen inte ens behövt jackan. Jag har skådat snödroppar, krokus och påskliljor. Ankorna fyller Stadtgarten med liv och allt är så fint. Trots allt plugg. Vi har inte många föreläsningar nu. Bara två per vecka och så ska det vara fram tills en vecka i april och efter den blir det två i veckan igen. Desto mer självständigt plugg är det ju i och för sig men inte mig emot. Solen och våren ger energi. Det jobbiga är bara att tiden går så himla snabbt. På fredag ska vi på teater och det är bara några veckor kvar till Prag och London. Sen kommer det helt plötsligt vara april och vi har bara två månader kvar i denna stad. Känns konstigt. Hur ska man hinna med allt?
vaknade upp imorse och försökte se ut som en tjur. mjodå.
läste lite, tog en kopp kaffe och gjorde mig sedan i ordning för att möta upp Johanna och gå på till det här. tyska frälsningsarméns flohmarkt som är en gång i månaden.
fyndade en tunika i orientaliskt stuk och två tjocktröjor för tre euro. så himla bra. sen bjöd de oss på saft/läsk.
