Att mitt hjärta mot förmodan skulle vara så svagt är ju oklart så ber om ursäkt för ett lite väl känslosamt konstigt inlägg innan detta. Menmen.
För närvarande är jag så otroligt förkyld, trött och orkeslös. Tenta på torsdag och jag har verkligen inte tid för sömnbrist och förkylning. Sov två timmar inatt pga tankar och hosta. Orkar inte. Måste plugga. Måste vara pigg.
Vill mest bara sätta mig ner någonstans i fosterställning där det är lugnt och stilla. Och gråta en liten stund
Släkt, familj och vänner kom på lunch i lägenheten min. Mamma och pappa kom ner med all mat och kaffebryggaren. Så fint. I oktober ska jag onekligen köpa en egen och ha på rummet, kanske en micro också. Saknar att ha en micro.
Det var mysigt, gott och trevligt i alla fall och så var det med det. Idag fyller jag tjugo och för var år som går passerar min födelsedag mer omärkbar än den förra. Taxen verkade i varje fall trivas.
Det är torsdag idag. Vi hade seminarium om Platons Symposium. Jag har varit i Malmö. Spenderat pengar jag inte har. Pengar det känns som jag aldrig kommer att ha. Men unnade mig. För jag är trots allt snart inte en oskyldig tonåring längre.
På tåget hem frågade konduktören hur gammal jag var. Jag svarade lite förvånat att jag är nitton år gammal. Han ville se mitt id, och inte säger jag emot. Han kollade på id:t, kollade på mig. Jo, det stämde. Han sa grattis i förskott och påminde mig, väldigt lugnt, att om bara några dagar så är jag vuxen. Underförstått alltså, betala vuxenbiljett. Plötsligt kändes det inte lika roligt att fylla tjugo år längre. Men positivt tar jag denna händelse i det faktum att han ju faktiskt tvivlade på att jag var under tjugo och ville kolla. Detta värderar jag eftersom jag oftast får visa id för att jag ser så liten och ung ut, eller att folk ofta tror att jag är mycket yngre än jag egentligen är. Så det var ju kul. Och jag kunde ju verkligen inte kliva ut på perrongen utan att le för mig själv.
Jag blir alltså tjugo år gammal på måndag. Tjugo år. Vad ska det betyda? Är jag vuxen då? Är jag inte vuxen nu? Jag som känner mig som både vuxen, ungdom och barn. Tänker aldrig sluta känna så. Oavsett vad det står på pappret, vad jag måste köpa för biljett och hur gammal jag är. Jag kommer för alltid vara den jag är inombords. Gammal och ung på en och samma gång. För ibland känner jag mig rent ut sagt som en pensionär. Vilket är vackert.
Så hur firas mina tjugo år? Ja, på söndag är det släktkalas. Hemma hos mig. Vilket ska bli så himla mysigt. Men annars tänkte jag inte lägga så mycket vikt på det. En tjugoårsfest senare i terminen, ja. Det känns oundvikligt och det är ju kul med fest. Men mest ser jag fram emot att åka till Liverpool. Endast en vecka kvar nu. Ser i sanningens ord mer fram emot denna resa, än min egna födelsedag. Men det kanske inte är så konstigt. En av mina drömmar blir verklighet. Eller ja, verklig på ett sådant sätt, så att man kan benämna det med begreppet verklighet. Men nu ska jag inte, för er skull, gå in på några djupare filosofiska tankar om just verkligheten. För då kommer jag aldrig sluta skriva.
Men detta är dagsläget. Jag mår bra. Bättre än på så himla länge. Allt rullar på. Och imorgon har jag inflyttningsfest. Har inte festat på, ja, Sokrates vet hur länge, och det ska bli fantastiskt roligt.
Vaknade vackert nog vid sju, som planerat. Snoozade i kanske tio minuter, en kvart och steg sedan upp för att göra detta billiga kaffe jag förmodligen kommer att tröttna på inom någon vecka. Men låt så vara. För sådant är ju faktiskt det studentliv jag så oemotståndligt cravear.
Det är andra veckan i terminen och jag kunde inte någonsin tänka mig eller ens drömma om att kursen skulle passa mig så bra som den ju verkar göra. Visst var förväntan att med det jag innan visste om idéhistoria, så skulle den passa fint. Men allt är så himla mycket bättre än jag kunnat ana. Läsningen är mycken men den är nöje. Det är så fint. All denna kunskap.
Så nu slår jag mig ner, med en kopp kaffe och Svante Nordins underbara bok. Läser. Dricker. Och snart blir det frukost. Jag tror morgnar sådana som denna, är de bästa.
Jag kan inte låta bli att bli totalt, hopplöst och fantastiskt fångad av sokratesbilden vår käre Platon ger. Var jag än är, sitter, gör och läser. Så fylls mitt huvud med det enda. Med alla dessa ärofulla och suddiga tankar. Vill inte att tiden vi läser om de gamla grekerna tar slut. De är så djupt intressanta och inspirerande.
Ifall jag hade levt samtida med denna Sokrates och denna Platon. Då hade jag utan tvekan velat vara deras vän och ta del av deras dåtida visdom (liksom nutida) visdom, kärlek. Deras kloka ord. Deras skönhet. Bara att vara i deras närhet. Ta del av detta gudomliga, diffusa och flummiga. Det är ju så vackert.
Så nu sitter jag ju här. Läser om Sokrates och Platon och är allmänt kär i min kurslitteratur. Jag tror inte en söndag kan börja bättre än såhär.
En vecka har gått sen jag flyttade ner hit igen. Trivs så otroligt bra. Om än lite ledsen på mig själv för en sak jag inte tänker yttra. Men annars är allt underbart. Min kurs är så himla intressant. Massvis med läsande och så småningom skrivande. På svenska. Hur konstigt är det inte att skriva papers på svenska???? Ska bli så skönt.
Igår var jag på spex, himla kul och efteråt tog jag en kaffe med en fin vän långt efter stängningsdags. De visste inte att vi satt kvar hehe.
Men nu är det lördag och jag ska mysa ett bra tag till med Svante Nordins tjocka, mulliga, fantastiska bok med ett innehåll och kraft värt så mycket. Älskar den.
Reflex är viktigt när man inte har lyse och man ska cykla genom lundanatten.
Detta är då inte ur Svantes bok men tycker att just denna biten (som så många andra med Platon och den grekiska historian) är himlans fin.
Och detta är gårdagens kvällsmys. Andra festade. Jag mös.
Igår hade vi första riktiga föreläsningen. Det var direktstart och schoff var vi igång. Jag vill knappt veta hur många sidor jag antecknade. Kul var det i varje fall och mitt hjärta grows founder av denna kurs varje dag som går. Känner verkligen att jag hittat rätt. Har bara haft en föreläsning och känner mig nästan redan smartast i världen (ja okej inte riktigt men ni fattar).
Igår insåg jag även att såhär vän med livet har jag inte varit på otroligt länge. Jag mår så ovanligt bra och dagarna går. Det känns som att jag fakiskt lever igen. Jag känner inte samma press som förr, känner större kontroll. Känner mig glad och pirrig över livet. Och det kan jag säga er att det var väldigt länge sen jag kände. Det var länge sen jag mådde såhär bra i såhär många dagar i sträck. Det är ovanligt men ack så underbart. Tänker hålla kvar vid det här. Och att ha en vän här nere som man faktiskt kan prata om alla problemen med, det är guld värt.
Nu har vi tyvärr ingen föreläsning förrän på måndag. TIlls dess är det dock mycket att läsa (ska köpa alla böcker jag behöver idag) men det stör mig absolut inte. Jag har tiden, jag vill läsa, det är otroligt intressant och så himla fint. Det är Platon vi ska ge oss på. En av mina favoriter. Ser väldigt mycket fram emot denna föreläsning. Även om jag ändå kan basics om Platon kan jag långtifrån allt fantastiskt som hör till det där namnet och den personen. Finns så mycket.
Så nu ska jag bara göra mig i ordning, cykla lugnt in till stan och sikta på andrahandsbokhandeln. Tänkte unna mig en jobb/plugg/arbets/läs-lunch bara för att jag inte kommer hinna hem innan jag är döhungrig och ja, det är ju mys. Sen ska jag montera det allra sista. Och i eftermiddag (sen sådan) får jag min efterlängtade kursbok av Svante Nordin själv. Åh vad jag längtar efter den.
Det var alltså idag, den andre september. terminen är officiellt igång och jag kan inte vara mer nöjd, glad och spänd. min klass är en hejdundrande blandning av folk och det är så fint.
Första natten i mitt nya lilla näste är också förbi. i min stora mysiga säng som jag prytt med nytt lakan, nya örngott, en ny stor kudde och en ny filt. massa nytt. gick lös på IKEA i lördes. farligt värre och resultatet blev en yr mia. menmen. gårdagen spenderade jag genom att skruva ihop en stol och ett skrivbord, packade upp det mesta och mös.
Idag har jag mest cyklat som en galning överallt. måste cyklat minst en mil. jag har jagat kurslitteratur, gått på föreläsning, skrivit in mig på blekingska igen, druckit thé hos en fin vän, handlat, jagat kesomellis, ätit och nu sitter jag här och skriver. både detta inlägg och hemuppgiften till onsdag. vi ska skriva vad vi själva tror att idé och lärdomshistoria är och även vad vi tror att vi kommer ha lärt oss efter terminen. inget som betygsätts utan mer för att lärarna ska se hur vi tänker, vad vi förväntar oss. en god tanke tycker jag.
Nu ska jag grubbla vidare. ska ju trots allt vara ettusen-tvåtusen ord. sen har jag flera sidor att läsa. till onsdag det med förstås.men innan jag lämnar detta för kvällen tänkte jag bjuda på några bilder. för let's face it. jag är äntligen i mitt älskade Lund igen. på heltid.
Reflex är viktigt när man inte har lyse och man ska cykla genom lundanatten.
