det känns så vackert. så underbart. så fantastiskt.
att få vara här och nu. att få höja sin röst. att få vara med om detta och få chansen att påverka. första feministiska parlamentarikern i EU, någonsin. och vi är med om det. F! har växt så mycket på sistone. och det bara fortsätter uppåt. det är så underbart att jag inte vet vad.
att sverige demokraterna knep åt sig procenten de gjorde, gör mig fantastiskt besviken och arg. att det högerextrema växer sig starkare och starkare i EU, gör mig rädd. förstår inte hur de kan få så mycket röster. det är absurt.
men vi har Soraya. och jag tvekar inte det minsta på att hon kommer göra allt i sin makt för att föra fram antirasism, HBTQ-frågor och vikten av mänskliga rättigheter. EU ska få lite behövande rosa färg.
det är som helgdagar närmar sig. karnevalen är här.
lund fylls vart fjärde år av mängder av glatt karnevalsfolk. stora som små. det är musik, revy, spex, dans, glädje. känns konstigt att det redan här. och det tar mig ännu närmre dagen jag måste flytta från denna lägenhet. vilket jag inte vill. jag vill stanna här. trivs här.
en sovmorgon blev det. en skön sådan. brukar känna stress av att vakna oberäknat sent. men inte idag. jag vet vad jag har att göra och allt löser sig. imorgon är det fredag. jag längtar.
mer kul har jag inte att säga. jag ska skriva. besöka apoteket. städa.
ja. jag är medveten om hur dålig jag är på att uppdatera. men kanske inte gör så mycket, eftersom jag mest skriver för mig själv. och det är ju inte så många som läser.
det känns fint att ha bloggen där, även om man inte skriver så mycket. bara så att man kan skriva av sig i det läskiga cyberspace lite då och då. makes no sence med cyberspace men det är rätt bra ändå. just detta.
terminen är snart slut. jag har ångest. jag vill inte. jag vill inte lämna lund. jag vill inte lämna idé- och lärdomshistoria. jag vill stanna där jag är nu.
jag har i alla fall fått jobb, kanske jag har glömt att nämna? tror inte jag fattar det riktigt själv. det är på ett underbart fint litet café på söder, vid nissan i halmstad. söderfamiljen heter det. fantastiskt fint. hade mina två första pass denna helgen. det gick så bra så och jag trivs så fint. klaffade perfekt med att min chef frågade om jag ville jobba då jag ändå skulle passa hus och vovve i halmstad över helgen. lite paus från lundastudentlivet. det märktes av. känns som att jag varit borta i evigheter. men nu är jag hemma, och det är så fasligt skönt. var dock inte alls kul att säga hejdå till pojken min. men har ju sommaren med honom sen.
i höst tänkte jag jobba. ja. jag måste. men jag vill ju som sagt inte lämna lund/malmö. så jag ska söka alla jobb jag kan i malmö och hoppas på det bästa. sen flytta runt på soffor typ. tills jag hittar något mer permanent.
men sommar i halmstad ska bli fint. det är ju ändå en av de bästa sommarstäderna, utan tvekan.
