Släkt, familj och vänner kom på lunch i lägenheten min. Mamma och pappa kom ner med all mat och kaffebryggaren. Så fint. I oktober ska jag onekligen köpa en egen och ha på rummet, kanske en micro också. Saknar att ha en micro.
Det var mysigt, gott och trevligt i alla fall och så var det med det. Idag fyller jag tjugo och för var år som går passerar min födelsedag mer omärkbar än den förra. Taxen verkade i varje fall trivas.
Igår hade vi första riktiga föreläsningen. Det var direktstart och schoff var vi igång. Jag vill knappt veta hur många sidor jag antecknade. Kul var det i varje fall och mitt hjärta grows founder av denna kurs varje dag som går. Känner verkligen att jag hittat rätt. Har bara haft en föreläsning och känner mig nästan redan smartast i världen (ja okej inte riktigt men ni fattar).
Igår insåg jag även att såhär vän med livet har jag inte varit på otroligt länge. Jag mår så ovanligt bra och dagarna går. Det känns som att jag fakiskt lever igen. Jag känner inte samma press som förr, känner större kontroll. Känner mig glad och pirrig över livet. Och det kan jag säga er att det var väldigt länge sen jag kände. Det var länge sen jag mådde såhär bra i såhär många dagar i sträck. Det är ovanligt men ack så underbart. Tänker hålla kvar vid det här. Och att ha en vän här nere som man faktiskt kan prata om alla problemen med, det är guld värt.
Nu har vi tyvärr ingen föreläsning förrän på måndag. TIlls dess är det dock mycket att läsa (ska köpa alla böcker jag behöver idag) men det stör mig absolut inte. Jag har tiden, jag vill läsa, det är otroligt intressant och så himla fint. Det är Platon vi ska ge oss på. En av mina favoriter. Ser väldigt mycket fram emot denna föreläsning. Även om jag ändå kan basics om Platon kan jag långtifrån allt fantastiskt som hör till det där namnet och den personen. Finns så mycket.
Så nu ska jag bara göra mig i ordning, cykla lugnt in till stan och sikta på andrahandsbokhandeln. Tänkte unna mig en jobb/plugg/arbets/läs-lunch bara för att jag inte kommer hinna hem innan jag är döhungrig och ja, det är ju mys. Sen ska jag montera det allra sista. Och i eftermiddag (sen sådan) får jag min efterlängtade kursbok av Svante Nordin själv. Åh vad jag längtar efter den.
Det var alltså idag, den andre september. terminen är officiellt igång och jag kan inte vara mer nöjd, glad och spänd. min klass är en hejdundrande blandning av folk och det är så fint.
Första natten i mitt nya lilla näste är också förbi. i min stora mysiga säng som jag prytt med nytt lakan, nya örngott, en ny stor kudde och en ny filt. massa nytt. gick lös på IKEA i lördes. farligt värre och resultatet blev en yr mia. menmen. gårdagen spenderade jag genom att skruva ihop en stol och ett skrivbord, packade upp det mesta och mös.
Idag har jag mest cyklat som en galning överallt. måste cyklat minst en mil. jag har jagat kurslitteratur, gått på föreläsning, skrivit in mig på blekingska igen, druckit thé hos en fin vän, handlat, jagat kesomellis, ätit och nu sitter jag här och skriver. både detta inlägg och hemuppgiften till onsdag. vi ska skriva vad vi själva tror att idé och lärdomshistoria är och även vad vi tror att vi kommer ha lärt oss efter terminen. inget som betygsätts utan mer för att lärarna ska se hur vi tänker, vad vi förväntar oss. en god tanke tycker jag.
Nu ska jag grubbla vidare. ska ju trots allt vara ettusen-tvåtusen ord. sen har jag flera sidor att läsa. till onsdag det med förstås.men innan jag lämnar detta för kvällen tänkte jag bjuda på några bilder. för let's face it. jag är äntligen i mitt älskade Lund igen. på heltid.
Om en halvtimme flyttar jag. Än en gång. Borde nästan få pris i hur mycket jag flyttat det senaste året. Men jag kan ju inte neka att jag gillar det. För det är så kul med nya äventyr. Nya miljöer. Nya ställen. Nytt folk.
Inte för att Lund är ett nytt ställe för mig men det är en ny kurs, en sådan i stil jag aldrig studerat förr. Ny institution. Nytt folk. Ny lägenhet. Nytt äventyr, kort sagt.
Idé och lärdomshistoria. Kulturanatomen. Kommer bli så himla bra. Ska dela lägenhet, en trea, med en äldre kille , ute på Kämnärs. Ett område jag inte bott på innan och har aldrig bott med en kille innan. Ska bli så himla kul. Ser så mycket fram emot denna att jag inte vet riktigt vad.
Men nu säger jag hejdå till Hamstad, packar det sista och laddar inför äventyret som komma ska. Åh vad fint det ska bli att komma till Lund igen, på heltid. Saknar min hemstad.
Dagarna går. Morgon, middag, kväll. Men knuten tycks inte lösas upp. Allt är lika, om inte mer, rörigt som förr och jag vet inte hur jag ska leda mig rätt. Allt blir ju bara så fel.
Det är inte lätt att försöka få folk runt omkring sig, i ens närhet, att förstå vad som egentligen pågår i huvudet på en. Speciellt inte när man själv inte helt förstår det. Jag vet att allt är rubbat, att inget är normalt. Även om jag verkar fungera normalt. Tvångshandlingar och andra psykiska vridningar är så lätt att dölja för allmänheten. Och ändå är de där. Och jag vet att det är svårt för andra att förstå hur det känns. Hur mycket panik, ångest och stress dessa rubbningar orsakar. Hur lite kontroll man har. De är som att någon eller något annat styr en och det är så ofta jag bara vill fly från mina tankar. Från mig själv. Det enda som håller mig på ett någorlunda spår framåt är Lund, mina marinbiologdrömmar och den nästkommande terminen. Det är det jag lever på. Det enda jag får kraft ifrån.
Det enda jobbiga med att flytta till Lund igen är att bästis inte kommer vara där denna gången. Min andra hälft. Jag har ännu inte insett att hon faktiskt åker iväg långt långt på obestämd tid. Ikväll blir sista gången jag träffar henne. Imorgonbitti åker hon. Det blir sista måltiden, sista natten och sista kramarna. Frågan är inte om jag kommer bryta ihop. Frågan är när.
Att mitt i allt inse att min äldsta bror faktiskt flyttat till Finland är inte det lättaste heller. När vi sa hejdå kändes det som att vi skulle ses igen, dagen efter. Men så var det ju inte. Och det visste jag. Ändå sitter jag här med samma känsla. Men han har ju flyttat. Vi kommer inte att ses imorgon.
På lördag flyttar jag. Jag längtar så himla mycket. Vill bara komma igång med terminen, leva studentlivet, skita i allt annat. Bara vara där, plugga, skriva, läsa, lära känna nytt folk, lära mig fantastiska saker. VIll bara ha allt klart inför flytt.
Jag ska ju även lyckas inse att jag fyller tjugo om två och en halv vecka. Det ligger inte heller riktigt rätt i mitt huvud. Det enda jag kan tänka på är Lund, Liverpool och kaffe. Några dagar efter min födelsedag åker jag och min andra bror till Liverpool i några dagar. Ska bli så fantastiskt. En dröm. Så inte så konstigt att jag ser mer fram emot det än min födelsedag? Fick i varje fall mitt första grattis när jag var på banken i förrgår. Det var väl fint. Men ändå. the big two o. Jag? Mia? Tjugo år gammal? Nej. jag är hellre bara som jag är. Ålderslös.
