ingridmia.blogg.se

Jag har klarat mig igenom första halvan av året. Det har pendlat mellan hoppfulla och hopplösa känslor. Det har gått något steg bak, något steg fram. Men jag är fortfarande här, trotsat det meningslösa och fokuserat på det viktiga. Till stor del.

Det är nu månad sex, juni, år 2015. Det är svårt att inte känna sig meningslös, utan poäng och ens duktig. Men jag vet ju att det inte är så. Det jag gjort nu har varit viktigt för mig och det är noga att jag inte slutar och stannar upp. Lägger det på hyllan. Jag måste hela tiden tänka efter, i varje situation. Jag vet att jag aldrig kommer kunna tänka fullt ”normalt och fritt”. Sjukdomen kommer alltid att vara en del av mig. Jag måste bara lära mig att hantera den. Att skilja på när det är min sjukdom som talar och när det är jag. Det blir lättare för varje vecka som går, trots vissa motgångar.

En dag kommer jag känna att jag gör och har gjort något meningsfullt. En dag. Men ännu pendlar mina känslor, och det får vara okej. Det blir inte helt bra över en natt. Det kräver tid. Det kräver jobb.

Det är tungt.