ingridmia.blogg.se

14 augusti.

Kategori: rädsla

jag skulle ärligt kunna tro att jag är en förlorad själ.
en sådan som aldrig kommer hitta sin plats i universum.
en sådan som för alltid är och kommer att vara vilsen.
så känner jag mig. jag är vilsen och har ingen plats. 
 
jag vill väl egentligen heller inte ha någon plats och har inget emot att vara mer eller mindre vilsen.
men ibland blir det bara så konstigt. så hemskt. så mörkt. 
och allt för ofta har jag den senaste tiden fallit ner i det där mörka, i hålan, i gropen. 
det där jag inte vet. det där jag aldrig kommer förstå. mig själv. rädslan.
rädd för mig själv. bara så himla rädd. 
 
jag behöver inte förstå världen, jag behöver inte förstå någonting. förutom mig själv. jag vill bara förstå det där som kallas jag
varför är jag som jag är? varför gör jag som jag gör? varför förstör jag mig själv?
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: