ingridmia.blogg.se

Jag bor i en stad med över tvåhundratusen invånare som myllrar fram på gatorna men just nu känner jag mig mest ynklig och ensam strosandes utan mål. Jag har ständigt folk omkring mig men ändå känns det så tomt. Förmodligen är det något som trycker på mitt mentala. Ångest, saknad efter trygghet, hemkänsla, nära och kära. Bristen på kramar. på lugnande, betryggande röster. på att allmänt känna sig trygg och bekväm. 

 

det kanske bara är en sådan dag. eller två. eller så är det något mycket värre som börjar bubbla upp.